Tindra

Nu ska jag börja med att berätta för er om min allra första nätdejt. Det här var några år sedan. Jag hade skrivit med Filip i några dagar innan vi bestämde oss för att ses i stan. Vi hade skrivit ganska mycket om allt möjligt och han verkade vara en trevlig kille. Vi båda gillade att fotografera och vi båda var optimister som gillade att njuta av livet. Däremot tyckte jag inte att han var så värst snygg på bilderna, men jag tänkte att han kanske var snyggare i verkligheten. 

Den tågresan in till stan har aldrig tagit så lång tid som det gjorde då. Jag var så nervös. Nervös för att det skulle bli tyst, nervös för att han inte skulle se ut som på bilderna, nervös för allt som kunde gå fel. Jag satt där på tåget och stirrade in i en reklamaffisch framför mig och försökte komma på saker att fråga om det skulle bli tyst. Det var helt tomt i huvudet. Jag kunde knappt fokusera på de starka färgerna på affischen. Då piper telefonen till och han skriver att han är påväg och vilka kläder han har på sig så att jag ska kunna hitta honom enkelt. Tåget rullar på och det känns som att det går sådär förskräckligt långsamt. 

 

Vi tog en promenad i vårvädret tills vi hittade ett cafe att sätta oss vid. Jag tog en cappuccino och en kanelbulle och han tog en latte med ett wienerbröd, “Det blir 150 kr!” säger expediten i kassan. Jag fick en chock, så dyrt tänkte jag… nästa gång ska jag baka en bulle själv och ta med! Vi betalade och gick ner i deras källare och satte oss kring ett runt bord. Då tittade han försiktigt på mig och sa “Det var en ganska dyr bulle eller vad tycker du?” … Vi hade alltså tänkt samma tanke utan att våga säga någonting. Vi skrattade. Samtalet flöt på och tiden gick utan att vi tänkte på det. Det kändes väldigt bra, vi båda öppnade upp oss. Han berättade att han blivit mobbad som barn men att det hade hade vänt när han började gymnasiet och att han där fått bra vänner. Vi hade samma humor så samtalet blandades med skratt och djupa samtalsämnen. 

När tallriken hade stått tom allt för länge gick vi ut på en promenad. Det var fortfarande ljust ute men det var bara början på våren så det var ganska kallt. Promenaden var avslappnad, vi fortsatte att prata på utan problem. Som tur var blev det aldrig så där hemskt stelt att jag behövde använda någon lista på samtalsämnen. Det gick bra ändå. 

Efter ytterligare några timmar började vi röra oss tillbaka till tågstationen. Det kändes sorgligt att säga hejdå. Vi hade ju inte bokat in en till dejt vilket gjorde att jag inte visste när vi skulle ses igen. Men det kom sig att bli väldigt snart…. 

Det där var min första nätdejt. Det hände med andra ord inte så mycket, men det var trevligt ändå!
Nuförtiden är jag inte lika nervös innan jag ska träffa personen. Dels för att jag har skrivit med personen på någon annan social media app som ex snapchat där man får se att personen faktiskt ser ut som den utger sig för på Tinder och dels för att det bara blir jobbigt att vara så nervös. Om du sitter på tåget och är sådär jobbigt nervös att det är helt tomt i huvudet, försök att fokusera på nuet. Fokusera på vad du ser, tänk på vad som händer. Tänk inte på dejten och vad som ska hända. Tänk på nuet. Om det inte hjälper så kan du ju alltid googla upp frågor att ställa på en dejt. Men jag har aldrig varit med om att det behövs.