tindertider.blogg.se - Eskil kapitel 3 av 3 - en utskällning vid dörren

Jag hade träffat Eskil några gånger till. Det hade varit trevligt men vi hade ganska olika personligheter. Han var ganska otrygg i sig själv och väldigt lugn mot vad jag är. Jag sov hos honom en gång och träffade hans familj. De hade tydligen hört mycket positivt om mig och de var väldigt trevliga och välkomnande. Eskil bodde i en egen liten stuga ute på föräldrarnas tomt så vi fick vara i fred.

Han var inte så bra på att skriva vilket gjorde att det bara var jag som fick ta initiativ till att skriva och fråga efter att ses. Det tröttnar jag på efter tag, får man inget tillbaka tycker jag inte det är roligt att skriva med personen. Det hade gått två veckor och vi hade inte skrivit eller hörts av. Jag hade börjat Tindra igen och skulle på dejt med en annan kille under veckan som skulle komma. Då skrev Eskil att det var tågstrul och han undrade om jag kunde skjutsa honom till bussen. Han jobbade ju i samma kommun som jag bodde i. Jag blev väldigt förvånad över hans sms men eftersom jag hade tid satte jag mig i bilen och hämtade upp honom på hans jobb.

Vi hälsade på varandra och han tackade mig för att han skjutsade mig. När vi kom till bussen så var den också inställd. Jag erbjöd mig att skjutsa hem honom, han blev glad och ville gärna det. Det tog ca en timma att åka till honom. Vi lyssnade på musik i bilen och det var trevlig stämning. När vi kom fram till honom var det mörkt.

Jag behövde låna toaletten när vi hade kommit hem till honom. När jag kom ut därifrån låg han i sängen och hade satt på Tv. Han bjöd in till att jag skulle lägga mig bredvid honom. Jag satte mig bredvid honom i sängen. Jag tänkte att jag skulle åka hem igen men då sa han “Du kan väl lägga dig ner?” Det gjorde jag inte. Jag satt kvar. Vi pratade lite allmänt med varandra. “Du kan väl klä av dig? Jag gillar ju att ligga nakna!” bad han mig. Jag började känna mig ganska obekväm. Jag svarade att jag inte ville klä av mig för jag hade ingen lust att göra något sexuellt med honom. “Vi behöver inte göra något, vi kan bara ligga ner bredvid varandra nakna!” vädjade han. Jag sa nej igen och han frågade igen. Stämningen blev väldigt obekväm och underlig. Jag ställde mig upp för att gå.

“Vart ska du?” frågade han mig. “Jag tänkte gå, jag skulle ju bara skjutsa hem dig Eskil” sa jag. Han tittade frågande på mig och bad mig att stanna. Då sa jag som det var, att jag inte trodde att han ville ses något mer så att jag hade börjat tindra igen och faktiskt skulle på en dejt senare i veckan. Något tändes till i hans ögon. Han ställde sig upp hastigt. “Va, varför skulle jag inte vilja det? Du vet ju att jag är dålig på att skriva!! Sa han med ett höjt tonläge. “Jo, fast vi har ju inte skrivit något på två veckor, så jag antog att vi inte skulle ses något mer!” svarade jag lugnt. “Jaha, men du vet ju inte vad jag har varit med om! Så himla elak du är Tindra! Hur kunde du?” Nu skrek han nästan och pekade med handen mot dörren.

Jag tog snabbt på mig skorna och han pressade nästan ut mig genom dörren. Där stod jag i dörröppningen med en skrikande Eskil mitt emot mig. Jag försökte lugna ner situationen “Vi kan väl prata om det här? Det är ju ett missförstånd!” “VAD FINNS DET ATT PRATA OM?” skrek han. “JAG VILL ALDRIG MER SE DIG IGEN!” Fortsatte han och smällde igen dörren. Nästan så att jag fick den på mig. Jag kände mig helt paff och chockad. Där stod jag bakom hans dörr. Det där var helt sjukt. Jag kände mig så glad över att jag inte hade tagit av mig kläderna och legat naken bredvid honom. Jag klev snabbt in i bilen och åkte därifrån. Jag kände mig skärrad så jag ringde en kompis när jag åkte hem. Hon tyckte att det var han som hade gjort fel och det kan jag helt hålla med om. Allt hade bara känt så konstigt. Jag hade aldrig blivit skriken på sådär och ingen hade någonsin smällt igen dörren på mig.

När jag äntligen kom hem till mig skrev han sms och bad om ursäkt. Såhär skrev han:

Jag tyckte inte att det var en bra ursäkt till att skrika på mig sådär så jag sa hejdå och sen hördes vi aldrig av igen.

Reflektion:
Det där var en konstig dejt. Jag hade varit snäll och skjutsade hem honom hela vägen hem till honom. Vilket tog mig en timma. Det kändes väldigt konstigt när han ville att jag skulle ta av mig kläderna. Han respekterade ju inte riktigt mitt beslut att inte göra det utan försökte tjata på mig. Jag tycker ändå att det var bra att jag var ärlig och sa som jag kände med honom. Två veckor är ändå lång tid att inte höras på så jag förstår varför jag trodde att vi inte skulle ses något mer. Men när jag sa som det var skällde han ut mig och skrek rakt upp i mitt ansikte. Jag har aldrig blivit skriken på någon gång och jag hoppas inte att jag kommer bli det igen. För det var en obehaglig känsla.