Tindra

Jag tänkte lite på Eliot efter första dejten. Han kanske bara var väldigt nervös då. Han har ju fortsatt att skriva långa meddelanden och frågat saker på sms. Jag tänkte att jag skulle ge honom en chans till. Han blev ju mer bekväm när vi gjorde någonting så jag skrev till honom och frågade om han ville ta en promenad. 

Det ville han och han kom till mig mitt på dagen en söndag. Jag hade tagit på mig tjock vinterjacka, mössa och vantar. Vi skulle gå på isen och det var massor av snö ute. Han hade en tunn svart jacka och svarta raggar tofflor. Svarta raggar tofflor är svarta träskor. “Eliot, du vet att det är snö ute, du har inga andra skor som passar bättre?” Frågade jag lite försiktigt.
“Nee det här blev bra!” sa han med en låg röst. Jag trodde att han skämtade, “Men vi ska gå på isen, det är 1 meter snö och minusgrader. Du vill inte låna ett par skor?” försökte jag förklara för honom. Han skakade på huvudet. Jag tyckte faktiskt att han var lite korkad. Det skulle bli kallt och halt att gå i träskor på isen där det dessutom är massa snö. 

 

Men han ville inte låna några andra skor så jag slutade tjata. Vi gick. Det var ganska tyst. Han frågade i alla fall hur min vecka varit. Därefter frågade han inte så mycket mer. Jag försökte hålla upp konversationen. Det var väldigt fint där vi gick. Det var is på sjön och 1 meter snö, solen sken och himlen var blå. Runt sjön stod det snöklädda träd. Jag gav upp på att hålla uppe konversationen och njöt av vädret istället för sällskapet.

När det varit tyst tillräckligt länge började han prata. Han pratade om sin lastbil igen. Det kändes som att jag fick lära mig allt om hur det var att köra lastbil. Det var intressant på första dejten, men nu kände jag att han bara upprepade det han sagt. “Du kan få följa med mig i min lastbil någon gång Tindra!” erbjöd han sig. I hans värld var det där nog ett fint erbjudande. Jag kände mig inte så lockad och hade ingen lust med det. Trots det tackade jag för erbjudandet. 

 

“Det är ganska kallt, vi kanske ska gå in?” sa han efter ett tag. Det förstår jag, tänkte jag. Killen hade ju bara träskor och en tunn jacka på sig. Vi gick hemåt. Samtalet blev inte så mycket bättre så när vi kom hem till mig sa vi hejdå. 

Vad hände sen? 

Trots att det var så tyst skrev han och tackade för dejten. Därefter skrev han sina långa meddelanden varje dag. Jag blev trött på att han kunde skriva men inte prata. Några dagar efter dejten skrev jag att jag inte var intresserad för att vi var för olika. Det kändes bra att skriva det. Han förstod och vi önskade varandra lycka till med livet. Därefter var det dags att swipa igen. 

Reflektion
Det var fint av mig att jag gav honom en andra chans och hoppades att han skulle vara mindre tyst. Men han var inte det. Jag tror att han var en tyst person för han kändes inte så blyg. Jag är ju väldigt pratglad av mig så jag blev nästan stressad av hans tystnad, trots att han inte ens märkte av det. Det kändes bra att vara ärlig och skriva att jag inte var intresserad. Det var också skönt att han förstod.