MENY
I några dagar hade jag skrivit med Eliot som jobbade som lastbilschaufför. Han var en trevlig kille som skrev ganska långa meddelanden. Eliot hade erbjudit sig att komma hela vägen till mig så vi kunde ta en fika på en lokal restaurang.
Det var mitt i vintern och han kom i en svart volvo till parkeringen vid restaurangen. Klockan var runt 19- tiden på kvällen så det var becksvart ute i vinterkylan. Vi gav varandra en kram och gick in i värmen. På borden var det tända ljus och vi satte oss vid ett bord i hörnet av restaurangen.
“Vad är du sugen på då Eliot?” Frågar jag honom när vi läser efterrätt menyn. “Hrm… (tystnad) jag vet inte, vad är du sugen på?” säger han tyst. “Jag tar en kladdkaka med glass & bär” svarade jag. Han nickade till svar. Servitrisen kom och frågade vad vi ville ha. Jag beställde kladdkaka och han tog samma. Det kändes som att han inte vågade ta vad han ville, eller så hade han inget eget förslag. Lite tråkigt.
När vi satt och väntade på att servitören skulle komma med efterrätten så började jag fråga massa saker. Han var väldigt tyst. Han svarade på vad jag frågade därefter tog konversationen slut och jag fick komma på något nytt att fråga om. Äntligen kom efterrätten och jag tänkte att nu kommer han bli mer avslappnad. Vissa behöver hålla i något eller göra någonting när de är nervösa. Han sa inte så mycket mer. Helt plötsligt sa han “Det var god kladdkaka!” Det var nästan så att jag blev förvånad när han pratade utan att jag hade frågat honom någonting. Jag försökte prata på men det var svårt när konversationen alltid dog.
“Hur är det att köra lastbil då?” frågade jag. Då sken han upp som en sol. Plötsligt pratade han på och han skrattade till och med. Jag blev glad. Konversationen flöt på och han var mer bekväm. När vi ätit upp och betalat, var för sig, frågade jag om han ville komma hem till mig och möta mig på Mario kart. Eftersom att han var lastbilschaufför tänkte jag att han skulle vara bra på Mario kart.
Vi satte oss i soffan med Mario kart- ratten i handen. Jag var redo. Han var redo. 3, 2, 1 och vi körde. Vi satt bredvid varandra i soffan och jag busade lite med honom och råkade knuffa till honom. Det var roligt. Vi båda skrattade. Jag vann! Vi spelade igen. Jag vann igen! Det var roligt att spela. Nu pratade han ändå lite. Men under hela kvällen hade han inte frågat mig en enda fråga. Det kändes konstigt. När klockan slog mot 21 på kvällen kände jag att det var dags att avrunda. Han förstod inte min hint om att han skulle åka hem så till sist fick jag säga “Det var trevligt att träffa dig, men nu behöver jag gå och lägga mig!” Vi sa hejdå och han åkte i sin svarta volvo hem.
Det hade varit en ganska trevlig dejt. Han var ju ganska tyst och han frågade ingenting. Men jag kände att det kanske är värt att ge killen en andra chans.
Reflektion
Han var en ganska tyst person. Förmodligen var han ganska blyg. En del personer som är blyga är väldigt sociala när de är i sällskap de känner sig bekväma i. Just därför kände jag att det kanske blev roligare om vi träffades hemma hos mig och gjorde någonting. Det blev lite roligare när vi spelade mario kart. Han blev mer avslappnad.
0