Vi träffades lite utanför stan. Jag var nervös. Vi kramades hej och pratade lite allmänt om allt möjligt. Det blev tyst ett tag och då sa jag “kan du säga till om min gylf går upp på mina byxor?” jag kände hur obekväm han blev och då blev jag också obekväm. Varför sa jag sådär, tänkte jag. Vi tog en långpromenad runt sjön. Han pekade på lägenhetshus där han önskade att han bodde. Han bodde i närheten av var vi var så han kände igen området och pratade om vad han hade gjort på olika platser. Jag tyckte det var mysigt att lyssna på hans framtidsplaner och vad han hade gjort tidigare.
Vi började bli hungriga så vi gick in på en lokal restaurang. André kände ägaren av restaurangen och en del av stammis- gästerna som satt där. André presenterade mig för ägaren, som var väldigt trevlig. Vi åt en god pizza till middag. “Vill du följa med upp till mig?” frågade han när vi ätit färdigt. “Ja det kan vi göra” svarade jag. Han bodde i samma hus som restaurangen var på så vi behövde inte ens gå ut, utan kunde gå rakt upp för trappporna. Det var lite konstigt att han inte sagt det.

Jag började försiktigt att neka honom när han försökte göra saker och tillsist sa jag att mitt tåg går snart. Jag kände hur besviken han blev på att vi inte hade gjort något annat än att kyssas. Vi sa inte så mycket på vägen till tåget. Han var ändå snäll och följde med hela vägen till tåget. Stämningen var inte så bra längre. “ Jag hoppas att det var okej för dig att vi stannade där vi slutade!” sa jag till honom när vi skulle säga hejdå. “Jadå, jag är inte en sån kille som bryr mig om sånt!” svarade han och kysste mig på pannan.

Vad hände sen?
Min magkänsla stämde. Han skrev inte lika ofta och vi tappade gnistan som vi hade byggt upp. Till sist skrev han till mig att han inte var redo för ett förhållande utan bara ville ha någon att mysa med. Jag ville ju ha ett förhållande så vi sa hejdå till varandra på sms.
Reflektion
Jag blev verkligen helt tagen och förälskad i André, lite väl snabbt. Vi hade inte varit tillräckligt tydliga med vad vi ville till varandra. Han ville mysa och jag ville ha honom som pojkvän. Jag tycker att han var mogen som sa det och inte bara slutade skriva.
Nu i efterhand önskar jag att jag inte skulle haft dåligt samvete för att jag inte ville göra något mer än att kyssa honom. Man ska inte tvinga sig till någonting som man inte är bekväm med eller som man inte vill. Om han verkligen tyckte om mig hade han inte brytt sig om det. Men han var en sån kille som bara ville en sak och tröttnade därför på mig.
0