MENY
Då och då skrev Olle att han saknade mig, att han ville kyssa mig, att han ville vara med mig. Då bokade vi in en träff. Men träffen blev avbokad precis innan vi skulle träffas. Jag tyckte det var jobbigt, så jag avvaktade med att skriva några dagar. Men så skrev han igen. Han skrev att han saknade mig så vi bokade in en dejt till. Men dagen innan vi skulle träffas ställde han in igen. Det upprepade sig flera gånger. Jag tyckte det var väldigt jobbigt.
Jag levde på hoppet att han faktiskt var intresserad, att han ville vara med mig men att något hela tiden ställde till det för att vi skulle träffas. Så varje gång han ställde in dejten blev jag besviken.
Han märkte nog att jag blev lite avvaktande och inte skrev lika mycket som förut. För vi bokade in en ny dejt. I hopp om att vi skulle träffas. Han skulle åka hela vägen till mig, trots att han inte hade körkort. Jag antog att det inte skulle bli av, eftersom han ställt in alla tidigare dejter. Dagen innan han skulle komma tittade jag på telefonen tills jag var så trött att jag somnade.
Han hade inte skrivit att han inte skulle komma. Senare på eftermiddag skrev han “Ska jag komma?” Det ville jag att han skulle. Han kom med tåget vid middagstid och vi åt på en lokal restaurang. Det var väldigt stel stämning. jag kunde inte riktigt slappna av. Jag hade känt mig så sviken, så många gånger av honom. Jag var inte ens glad. Trots att jag verkligen försökte. Han försökte också, men hela middagen kändes väldigt krystad. Det kändes som att vi inte kände varandra igen. Jag frågade saker som jag egentligen visste om honom bara för att ha något att prata om. Det var väldigt stelt.
Till sist sa han “Men Tindra, varför frågar du det? Vi har ju redan pratat om det här!” Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag ville svara: “Det är för att du är så tyst, så något måste vi ju prata om!” men som tur var sa jag inte det. Ibland kan det vara bra att vara tyst.
Äntligen hade vi ätit klart. Jag ville inte betala för honom den här gången. Så jag gick fram till baren och betalade själv. Jag var inte på mitt bästa humör, jag försökte att vara så glad jag kunde. Men jag kände mig bara sviken av honom. Vi tog en kort promenad men det var inte trevligt. Det kände nog båda. Det skulle du nog också känna om du mötte oss där ute på promenaden. Som tur var så var det inte lång tid innan hans tåg skulle gå så vi gick till stationen. Vi gav varandra en stel kram och sen sa vi hejdå. Det var en stel kram.
När tåget åkte kände jag att jag ville börja gråta. Det där var inte trevligt någonstans. Trots att jag ändå var glad att han hade åkt hela vägen till mig. Men jag förstod inte varför. Varför hade han gjort det om han ändå kände att han inte var intresserad? Ville han bara visa att han inte var intresserad? Varför kunde han inte bara skriva det på sms istället för att anstränga sig så mycket att han åkte över en timma till mig? Eller hoppades han på att det skulle vara så underbart som första gången? Trodde han verkligen att det kunde vara så bra igen? Många frågor och inget svar. Vi skrev inte så mycket efter det där. Till sist skrev jag till honom att jag inte orkade mer så jag tackade för tiden vi hade haft och önskade honom lycka till.
0