Tindra

I några dagar hade jag skrivit med Daniel. Han verkade trevlig och han frågade mycket när vi skrev med varandra. Det kändes som att han var engagerad i konversationen och som att vi ändå hade några gemensamma intressen. Han var några år äldre än mig och jag fick reda på att han bodde i samma kommun jag. Trots det hade jag aldrig sett honom förut, inte ens i matbutiken. 

Vi skulle träffas en torsdagskväll på promenad. Just den februari-torsdagskvällen var det minus 15 grader ute. Det var så kallt att jag nästan fick frost på mina ögonfransar. Så jag skrev till honom och frågade om han inte ville hitta på något annat. Han tyckte att jag kunde komma hem till honom. Det är något jag aldrig gjort förut, gå hem till en kille på första dejten. Det är något som jag tycker att man inte borde göra, för man vet aldrig vem det är bakom skärmen. Han ringde mig på telefonen och vi pratade lite om vad vi skulle hitta på. Det slutade med att jag skulle åka hem till honom. Jag berättade för mina föräldrar vart jag skulle, i fall att. 

 

 

Jag tog bilen dit och hade honom på telefonen. Han vägledde mig. Han sa att det fanns massor av parkeringsplatser men jag fick åka en omväg för att hitta någon över huvud taget. Det tog ett tag att gå till honom från parkeringen. Det var kallt. Väldigt kallt. Jag fick hans portkod och gick in i trapphuset. Där var det varmare. 

Jag ringde på dörren och han öppnade. Han var snygg. Han hade en rejäl kroppsbyggnad och såg ut som “en riktig man”, han hade mörkbrunt hår och långt skägg. På sin högra arm hade han sleeve. Han var ganska muskulös men han hade väldigt snälla bruna ögon. “Välkommen hem till mig, Tindra!” sa han och vi kramades hej.
“Du kanske kan ge mig en rundvisning?” sa jag när jag klev in i hallen.
“Jadu, det behövs nog inte mycket till rundvisning - det här är allt!” sa han. Jag tog ett steg till och såg hela hans lägenhet. Det var bara en etta på 27 kvadratmeter. Han hade en säng, en kattlåda och en tv på väggen. Det var väldigt litet. Han hade tydligen katt, men den hade gått ut. 

Vi pratade lite och det kändes bra. “Finns det något vi kan göra här? Kanske spela kort?” Frågade jag. “Jag har ingen kortlek” svarade han. Vi höll uppe samtalet lite till. Till sist hade vi inget mer att prata om. De få gemensamma intressen vi hade, hade vi redan pratat om, vi hade pratat om hans tatuering, hur vi båda kan bo på samma ställe utan att ha vetat om varandra, vad han tycker om stället vi bor på, vädret, hur livet var, semesterplaner, vad han har för framtidsplaner och så vidare. Jag hade inget mer att fråga. Han kände nog samma sak. Så till sist sa jag “Jag skulle behöva gå och gymma nu, är det okej för dig?” Det var så klart okej för honom. Vi sa hejdå och jag fick ut i kylan för att köra till gymmet. 

Reflektion:
Det där var nog en av mina kortaste dejter. Jag tror jag var där i max 30 minuter. Det fanns inget att göra där och vi hade inget att prata om. Det var ganska tråkigt. Vi båda var väl ganska bra på att kallprata, men det fanns liksom inget annat att prata om. Oftast kallpratar man ju bara ett tag tills man har hittat något som intresserar båda och kan prata om det. Vi hittade inte det. Vi skulle nog inte hitta det nu heller. 

Men det var verkligen något nytt att åka hem till någon på första dejten. Det skulle jag inte rekommendera. Man vet aldrig vem det är som sitter där bakom skärmen och jag tycker det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Lär känna personen först och sen åk hem till den. om det känns bra. Första dejten är bra att ha på allmänna ställen. Bara i fall att.